Tillit och Risgryn

I helgen var jag på ett väldigt vackert bröllop. Brudparet strålade förälskade, lyckliga i att ha hittat rätt. Risgryn regnade över dem, likaså lyckönskningar. Det var ett brudpar i sin rätta bemärkelse. Två brudar som älskar varandra, som såg varandra in i ögonen och var nära, så nära.

Prästen höll ett vackert tal. Om tillit. Om kärlek. Om att våga släppa in. Släppa nära. Jag kände så väl igen det. Den där längtan av att vilja släppa någon nära och rädslan för att göra det. Och den totala lyckan när man vågar släppa in på riktigt, hela vägen. Äkta tillit, när man hittar den, är på något sätt både eufori och trygghet på samma gång.

Äktenskapslöften gavs med stolthet. Där ingår meningen ”Jag lovar att alltid vara dig trogen”. Mina tankar for iväg. För vad innebär just det löftet? Vad är att vara trogen, att visa trohet? För många står ”att vara trogen” för att endast ha sex med sin partner, i en tvåsam relation. Att sveket i att vara otrogen endast har med sex att göra.

För mig står trohet för ömsesidig respekt. Det betyder att jag visar hänsyn, ser min partner som värdefull och att vi möter varandra. Att jag vill min älskade väl, vill se personen utvecklas och vara en aktiv del i det. Det betyder inte att alltid tycka samma saker och att man alltid måste anpassa sig. Trohet, precis som kärlek, är inte bara ord. Det är handling. Trohet är att se någon hela vägen och uppskatta, verkligen uppskattar att få vara nära den personen. Att ”trohet” per automatik har med sexualitet att göra förstår jag inte.

Jag har åtskilliga gånger i mitt liv träffat personer som förnedrar sin partner inför andra. Det kan handla om att förlöjliga, driva med eller säga nedsättande saker. För många är det en självklar del av vardagen och samlivet. Och av någon märklig anledning tycker de flesta att det här beteendet är, om inte OK, i alla fall något som ”inte är så farligt”. Floskler om ”det är så det är” och ”lite skämt får man väl tåla” har jag hört så öronen ruttnar.

Min känsla för det detta? ”Inte så farligt” ? My ass. Det här är den verbala kommunikationens form av misshandel. Punkt. Snacka om otrohet! Snacka om att inte respektera/bry sig/värdera den person man säger sig älska. När det sker är det sällan någon som protesterar, reagerar.

Men låt säga att min partner har sex med fler än mig och jag inte har något emot det, då skulle reaktionerna inte låta vänta på sig. Väldigt många skulle tycka att jag inte är respekterad och att min partner sviker mig. Sexualitet som ligger utanför tvåsamhetsnormen/relationen ses automatiskt som förnedring och otrohet. Garanterat skulle folk tycka synd om mig. Alternativt tycka att jag är korkad.

Vad hjälper det att berätta om gemensamma överenskommelser? Överenskommelse som skett i respekt och i samtal. De flesta skulle i alla fall välja att se en part i relationen som offer. Kanske utifrån föreställningen att en part går med på en massa saker för att få behålla sin älskade. Väldigt få ser att en sådan typ relationsform kan gagna alla involverade. Den öppna relationen ses ofta som något som inte är på ”riktigt”. För om man verkligen älskar varandra är man väl ”trogen”?

Vad är trohet? Känner du tillit? Är du trogen?