lördag 8 februari 2014

Att riskera en relation


Funderar över det där med etik och moral. Ganska ofta gör jag det. Ofta blir jag både förskräckt och väldigt förundrad över människors uppfattning om vad man får och inte får göra. Om vad som är rätt och vad som är fel. Om hur ofta logik och medmänsklighet är bortkopplat.

Jag finns på ett antal sajter på nätet. Nu och då får jag förslag av män (och ibland kvinnor) som söker en älskarinna.

Vet partnern?
Jag brukar då fråga om deras partner vet. Svaret blir ofta att deras fasta partner inte har en susning. Ibland kan det komma ett svar i stil med att de har ”tyst överenskommelse”.

Jag brukar då fråga vad en tyst överenskommelse innebär och hur man vet att det är en överenskommelse om man inte pratat om den. Svaren brukar utebli. Alternativt – ”Vi har så lite sex så det borde hon väl fatta.”

Överenskommelse kräver kommunikation
Överenskommelser kräver, som jag ser det, någon slags kommunikation. En tyst överenskommelse betyder konkret att en part vill göra något och har inte lust, ork eller engagemang nog att kolla läget hos sin partner.

MAO är ”tyst överenskommelse” inget annat än kvalificerat ”jag skiter i dig och vad du kan tänkas känna/tycka om saken”. Och uppenbarligen finns det ett antal människor som tycker att det är en rimlig förklaring för att gå in i en hemlig relation.

Öppna relationer
Hur som helst, jag brukar även upplysa om att det finns människor som lever i öppna relationer där man berättar för varandra. Ett sammanhang där samtliga involverade vet om alla relationer och möten.

Relationer där man kan välja om man är bekväm med att det är fler än två involverade. Där det finns uttalade överenskommelser. Relationer som bygger på kommunikation och definitivt på mer ärlighet och äkthet.

Det finns två reaktioner på den här typen av information.

Min partner vill inte
Den ena är: ”åh, så vill jag också ha det. Men det skulle aldrig min partner går med på.”

När jag då frågar om man tagit upp diskussionen, har man aldrig gjort det och man tänker heller aldrig göra det. För det är ingen ”idé”.

Analys: ”Problemet är inte min kommunikation. Det är min partners trångsynthet. Stackars mig!”

Man riskerar alltså hellre den fasta relationen genom en hemlig dito än kommunicerar.

Hemlighållandet är grejen
Den andra och tyvärr allt för vanliga reaktionen är att personen förskräckt svarar ”Men då är det ju inget spännande. Hemlighållandet är ju själva grejen! Jag vill inte att hon ska veta”.

Analys: ”Jag vill kunna ha frihet att njuta andra människor. Jag vill inte ge min fasta partner samma möjligheten. Jag vill inte heller ge min partner möjlighet att välja huruvida han/hon överhuvudtaget vill leva i en relation där det finns fler partners.”

Kontroll
Genom att själv tillåta sig en massa äventyr och inte berätta ger man inte sin partner en chans att få samma utrymme.

Det handlar om att en person ensam sitter på kontrollen och makten.

Makt blandat med...snålhet?


söndag 2 februari 2014

Passion – oemotståndligt kärlek eller brutal egoism?


Jag förundras över att så många väljer dubbellivet - att utåt leva monogamt men egentligen ha fler ”hemliga” relationer. Att officiellt dela ”allt” med en annan människa samtidigt som man har andra relationer som man definitivt inte berättar om för sin fasta partner.

Starka känslor och upplevelser hålls undan, göms och avnjuts.

Passion

Ofta förklaras dessa hemliga relationer med ”passion”. ”Det var PASSION förstår du! Vi kunde inte låta bli varandra.”

Som att passionen förklarar allt, förlåter allt, lägger ett lager balsam över taskigt hanterade relationer. Som att passionen gör att vi inte längre kan prata, tänka och uttrycka oss.

Men jag upplever att många aktivt SKAPAR passion för att slippa stå för sina val, svek och för att få chansen att vara riktigt djävla egoistiska.

Öppna relationsformer

Jag har människor i min närhet som lever i öppna relationsformer. Deras partner tycker det är OK att de träffar andra och de berättar alltid för partnerna om dessa möten. Ja, kanske inte detaljer, men att det hänt.

Inga lögner, mycket kommunikation och klara överenskommelser om vad som är ok och vad som inte är ok att göra.

Ifrågasätts av andra

Men den öppna relationsformer blir ofta praktiskt ifrågasatt av andra med en mer normativ bild av kärlek och  passion.

För många har problem med att relatera till öppna relationsformer. Ofta uppstår märkliga situationer i nya kontakter.

Vet din partner att du är här?

En man som lever i en öppen relationsform är på krogen, pratar med en kvinna och tycke uppstår. Han berättar om sitt sätt att leva och kvinnan blir lite konfunderad men vill ändå träffas.

Hon bjuder hem mannen till sig och efter en stund kommer frågan ”Vet din partner att du är här”? Varpå han säger: ”Självklart vet hon det!” Och helt plötsligt backar kvinnan.

Makt & passion

För det HON vill, önskar, är att vara den hemliga, spännande älskarinnan. Som hemlig, spännande älskarinna är du en maktfaktor – du kan väcka och vara  passionen.  Vara den där guldkanten i tillvaron, utan vardag och förpliktelser.

Att vara hemlig innebär att du har möjlighet att  jobba bakom kulisserna. Slå in kilar. Och när lurendrejeriet, lögnerna uppdagas kan det alltid förklaras av PASSIONEN, den äkta, riktiga KÄRLEKEN som bara slog rot och inte gick att komma undan. (Hur man nu kan sätta passion och äkta kärlek i samma mening? –   men det är en annan diskussion).

Känslokaos?

Hur många gånger har du inte hört passionens argument: ”Vi kunde inte styra oss – det var så starkt”, ”Vi kunde inte vara ifrån varandra”.

Reellt eller efterkonstruktion? - frågar jag mig varje gång jag hör förklaringsmodellen.

Så min fråga är: Är verkligen passionen ett totalt känslokaos där vi inte ens klarar av att ta hänsyn till dem som står oss nära?

Eller är den en konstruktion, ett nöjesfält för lögner, svek som ger ett enormt utrymme för att göra vad man vill utan att ta hänsyn? Skapar vi passionen för att slippa ta hänsyn?

För i passion får vi vara brutala. Vi ursäktas i passionens känslosvall. Vi behöver i passionen inte ta hänsyn till familj, partners, världen. I alla fall i betydligt mindre grad.

För i krig och kärlek är allt tillåtet.
Eller?