I
mina två tidigare blogginlägg på temat ologik i relationstänkandet
har jag beskrivit tankemönster som inte är logiska och som skapar
situationer som är starkt begränsande för relationer. Men vad gör
den här föreställningen med oss och våra relationer?
Det
inneboende förtrycket i kärleksnormen
Kärleksnormen,
som den ser ut traditionellt, minimerar, förtrycker och osynliggör
oss som människor, våra känslor och relationsformer.
Kärleksnormen
förutsätter ett antal saker:
monogami
(du ska bara ha sex men en enda person i hela ditt liv);
heterosexualitet (du ska bara ha en partner av det andra könet);
barn (vi ska vilja ha och skaffa barn - annars ses inte vårt liv som
komplett), penetrationssex (vi ska ha sex med heterosexuell
penetration och mannens orgasm som höjdpunkt – andra sexuella
handlingar ses som ”förspel” dvs har lägre mindre status) o s
v.
Men
vad händer om vi ändrar synsätt och tar bort gamla teorier?
Jag
tror inte att ett förändrat förhållningssätt kommer att betyda
en stor omvälvning i hur vi faktiskt lever. Alla kommer inte välja
att leva med flera partners (polyamoröst) eller sväva ut sexuellt.
Vi kommer inte att få fler kraschade äktenskap (50% går sönder
idag) och fler familjetragedier.
Men
ett ändrat synsätt kan få oss att se fler relationer som viktiga.
Vi kanske kommer våga möta fler slags personer, få fler
upplevelser och lite färre besvikelser.
Dessutom
förhoppningsvis – fler nära relationer. Som är på riktigt och
inte liknar Hollywoods filmvärld.
Nära
relationer
Men
för att ändra vårt synsätt måste vi börja med att titta på vad
”ärligt och nära” har för konsekvenser. De flesta människor
säger sig vilja ha en ärlig och nära relation. Samtidigt som de
inte någonsin vill blotta sig själva. Eh?
Hur
kan relationen någonsin bli nära då? Jag menar inte att vi ska
vända oss ut och in vid ett första möte. Men många vill vara
”hemliga” i sina relationer, även när relationen är många år
gammal.
”Man
ska inte veta allt om varandra”. Nähä? Vad betyder det? Vi kan ju
inte veta allt om oss själva ens. Kommentaren ”Man ska inte veta
allt om varandra” har en innebörd av ”hemligheter” - min
partner ska inte få veta allt, dvs jag behåller makten.
Dras
du till mystiska personer som inte vill blotta sig, ler
hemlighetsfullt när du frågar konkreta frågor om deras person?
Känner du att personen sitter på någon slags ”hemligt, djupt,
inre”? Ett djup, känslor som du – och bara du ”DEN ENDE” -
kan få del av och/eller förväntas locka fram.
Sanningen
är att en person som aldrig blottar sig förmodligen använder ett
maktspel. Genom att hålla garden uppe behåller hen makten. Samma
person vill oftast att den andre ska visa sig helt - i hjärta, tanke
och själ. Hen vill ha partnerns fulla fokus och förtroende, men ger
ingenting egentligen tillbaka.
Om
en person, oavsett könsidentitet, kör på ”mystik” i någon
form är mitt råd att du ska dra fortare än kvickt. För hur ska
du/ni kunna skapa en öppen, nära och ärlig relation under sådana
förutsättningar? Den ene ger allt och den andre ingenting.
För
du är väl värd att ha en nära relation, där samtliga
involverade tillåts växa och utvecklas? Tänkte väl det!
Första
steget i att ändra beteenden är få syn på dem. Nästa gång du
ser en mystisk person. Se efter om det egentligen finns så mycket
bakom slöjorna.
Ps:
Personer som försöker producera en ”air” av mystik runt sig,
betyder ofta att de försöker lägga rökridåer över sin
inneboende t.r.å.k.i.g.h.e.t. En teori som efter mina 51 år i livet
aldrig kullkastats. Så. Cut the crap. Be real. Du har allt att
vinna.
Ps
2: Och skulle du nu vara tråkig. Det finns säkert en eller fem
personer som dras till dig i alla fall utan eventuella rökridåer. Ds