Boys will be boys

Bild från Sudanshriners.com "the Sudan suits"

Jag står i köket och har jobbat som en tok hela dagen. Vi ska tillsammans laga mat, de unga vuxna och vi mindre unga vuxna. De två unga kvinnorna undrar vad som behöver göras och jag, med viss militär ådra, berättar. Det betyder att det finns något för alla att göra.

Tjejerna sätter igång direkt, så också jag och min brabo. Efter en lagom stund kommer den unge vuxna mannen in, tittar runt på alla och säger skämtsamt ”Det finns visst inte plats för mig här – vad synd” och vänder på klacken för att lämna köket. Jag blir blixtarg och och ur min mun ramlar ilsket ”Hur gammal är du egentligen”? Den unga vuxne blir lite överrumplad och muttrar något om att i alla fall vara yngre än min brabo.

Själv blir jag överraskad av min omedelbara reaktion. En sak har jag i alla fall lärt mig – om jag reagerar så betyder det att något känns fel för mig. Väldigt mycket fel. Och efter ett tag kom jag på vad det var. Min reaktion berodde på för stor erfarenhet av män som smiter.

Alla våra släktträffar. Kvinnorna i köket. Männen som umgås, pratar, sittande och väntade på maten, kaffet eller vad det än må bara. Oavsett ålder, oavsett om de yngre anser sig vara jämställda i sina relationer, så sitter männen där och konverserar och kvinnorna står i köket.

Jag har sagt ifrån och oftast blivit bemött med ett flin alternativt att de lite håglöst burit ett uppläggningsfat från en plats till en annan. Och dessa skämt. Alltid dessa djävla skämt. Skämt som går ut på att männen kan smita och inte behöver ”nedsänka” sig till att utföra vissa sysslor. Kvinnogöra. Kärringjobb.

Som när en av mina nära manliga släktingar står och plockar in i diskmaskinen och säger ”Passa på att ta ett kort nu för det här händer inte ofta” (ooops - titta jag gör kvinnogöra). Eller vad sägs om den här: ”Jag är så dålig på matlagning att min fru måste koka upp tevattnet först så jag bara har att värma på det”.

Detta är män som i sina yrkesliv tar sig själva på stort allvar. Och som andra tar på stort allvar. Men de har alltid utrymmet att ha frihet från vuxet ansvar.

De har alltid möjlighet att anamma ”boys will be boys”.

Det här kan ju ses som ganska oskyldigt. Men... 

Kan vi titta på övriga beteenden och reaktioner som har med detta att göra?

För några dagar sedan kunde vi läsa rubriker om några män som prejade en kvinna med ett litet barn av vägen. ”Ungdomligt oförstånd”, ”det måste handla om unga män”, ”förmodligen fulla” - for det nog igenom mångas huvud. Det visade sig att föraren var 29 och inga droger var involverade.

Själv blev jag fascinerad och skrämd över att ingen satte ord på vad det var. Hatbrott. En kvinna, dvs en ”underordnad”, tar sig fräckheten att köra om de som har ”makten” - dvs männen. Alltså ska hon straffas. De prejar henne av vägen. En kvinna med ett litet barn ska sättas på plats.

Om detta hade hänt och det hade varit en person med annan etnicitet/annan hudfärg som suttit bakom ratten – hur hade det definierats? Om det hade varit en person som blivit utsatt utifrån sexuell läggning/orientering? Båda hade benämnts som hatbrott. Nu blir en person utsatt utifrån sitt kön och då finns helt plötsligt benämningen hatbrott inte med.

Boys will be boys.

Nu åker även männens bil av vägen i deras syfte att sätta kvinnan på plats. Synden straffar ibland sig själv. Men budskapet är fortfarande tydligt – kvinnor ska inte tro att de kan vara på manliga arenor. Som att kunna köra bil fortare än en man.

Under den tid jag var ambulanssjukvårdare råkade jag ut för samma sak. Vi har hämtat en sjuk person och det är bråttom till sjukhuset. Jag kör, blåljus och sirener är på, när jag ska köra om en bil. Bilen håller undan som sig bör tills jag ligger jämsides och mannen som kör ser att det är en kvinna bakom ratten. Då trycker han gasen i botten.

En ambulans med blåljus och sirener betyder som alla vet, utryckning. Vi försöker rädda liv. Den här personen blir så störd av att en kvinna kör att han är beredd att riskera livet på sig själv, de han har i bilen samt två ambulanssjukvårdare och en svårt sjuk person.

Boys will be boys.

Nu gick det bra. Ambulansen har rätt bra tryck i sina motorer och jag inte minsta fobi mot gaspedaler.

Våld, makt och kontroll utan att behöva ta ansvar är alla uttryck för en hegemonisk maskulinitet.

En hegemonisk maskulinitet är en del av den heteronormativa normen där män är de som styr och kvinnor förväntas vara undergivna männen. Där ”boys will be boys”. Vilket konkret betyder att män har viss frihet från ansvar när de behagar. Medan kvinnor inte har det.

Fåniga skämt i köket är ett uttryck för just det. Ingen kvinna skulle någonsin komma undan med det. Hon skulle ses som lat eller bara märklig som inte hjälper till/tar ansvar.

Att dra dåliga skämt som handlar om att slippa ansvar är bara ett sätt att visa olika villkor för män och kvinnor.

Om DU gör det – är du en del av systemet där kvinnor förtrycks.

Over and out.