Relationer – om logik, känslor och mystiska personers tråkighet

Drakar gjorda av konstnär Niko Caspers.

Detta är det första inlägget av tre där jag funderar över föreställningar kring känslor och beteenden i kärleksrelationer. Många hävdar ju att det inte finns logik när det handlar om kärlek. Jag säger att att det finns! Vi vill bara inte se logiken. Är det dags för ett paradigmskifte i kärleksrelationer?

Redan tidigt funderade jag över det här med relationer. Jag reagerade och förväntningar och beteenden som inte gick ihop, inte verkade logiska.  

Tidningen Starlet lärde mig tidigt (från ca 11 års ålder) att jag:

1. Förväntades träffa en MAN (kön och heterosexualitet var uppenbarligen viktigt)
2. Vi skulle bli BLIXFÖRÄLSKADE
3. Denna relation skulle vara RÄTT
4. Den skulle vara DEN ENDA RÄTTA
5. Och - det visste man direkt. Stjärnor började snurra runt ens huvud när man såg personen. (Vilket i sig var förvirrande eftersom stjärnor också kunde skildra hjärnskakning. Särskilt om man läste tidningen Min häst)

Samtidigt med idén om den stora kärleken, kom berättelsen om (den förväntade) svartsjukan. Svartsjukan skildrades som en fullkomlig självklarhet.

Vi skulle känna svartsjuka och vi skulle absolut agera på känslan. För man visste ju aldrig – rätt som det var kunde en annan kvinna/tjej, förmodligen mycket snyggare än jag, snorpa mannen i mitt liv. Han skulle dessutom då gå bakom ryggen på mig.

Jag fick inte ihop det. OM det nu finns EN enda rätt person som passar med mig, då var det väl inget problem? Då skulle vi väl veta det och inte luras? Då passar han ju inte med någon annan?

Och om den där MANNEN verkligen älskade mig – var det verkligen ett stort problem att han kysstes och vänslades med någon annan? Att ljuga och bedra finns väl inte där äkta kärlek finns?

Jag fick inte ihop logiken. Faktum är att jag nu, väldigt många år senare, fortfarande inte får ihop det. Och jag vågar nog hävda att ingen annan heller får ihop logiken.

Ändå väljer största delen av mänskligheten att leva med denna helt ologiska världsbild.

Det hela påminner om den tidigare geocentrisk världsuppfattningen att alla planeter kretsar kring jorden utifrån föreställningen att jorden var Guds skapelse. Alla indikationer på att planeterna i själva verket kretsade kring solen, bortförklarades av en mängd stödteorier som inte var särskilt logiska.

Så vad har vi för stödteorier när det kommer till relationer?

Otrohet/sexuell trohet och flera relationer genom livet

En av teorierna handlar om otrohet. Undersökningar säger att otroheten flödar. Och trots att vi ser och hör att ”de otrognas” berättelser ofta innefattar känslor för flera personer, hävdar vi kärlekens monopol. Det vill säga: vi säger att vi kan älska en och endast en person. I alla fall när sexualiteten är involverad.

Men tänk om allt bara är fria konstruktioner?

Tänk om vi visst kan älska flera innerligt och sexuellt? Tänk om det finns fler partners som vi passar med? Och tänk om otrohet inte egentligen finns – vad spelar det för roll om vi har sex med någon annan om min partner och jag har en sådan överenskommelse.

Hur skulle våra relationsmönster då se ut?