Passion – oemotståndligt kärlek eller brutal egoism?

Jag förundras över att så många väljer dubbellivet - att utåt leva monogamt men egentligen ha fler ”hemliga” relationer. Att officiellt dela ”allt” med en annan människa samtidigt som man har andra relationer som man definitivt inte berättar om för sin fasta partner.

Starka känslor och upplevelser hålls undan, göms och avnjuts.

Passion

Ofta förklaras dessa hemliga relationer med ”passion”. ”Det var PASSION förstår du! Vi kunde inte låta bli varandra.”

Som att passionen förklarar allt, förlåter allt, lägger ett lager balsam över taskigt hanterade relationer. Som att passionen gör att vi inte längre kan prata, tänka och uttrycka oss.

Men jag upplever att många aktivt SKAPAR passion för att slippa stå för sina val, svek och för att få chansen att vara riktigt djävla egoistiska.

Öppna relationsformer

Jag har människor i min närhet som lever i öppna relationsformer. Deras partner tycker det är OK att de träffar andra och de berättar alltid för partnerna om dessa möten. Ja, kanske inte detaljer, men att det hänt.

Inga lögner, mycket kommunikation och klara överenskommelser om vad som är ok och vad som inte är ok att göra.

Ifrågasätts av andra

Men den öppna relationsformer blir ofta praktiskt ifrågasatt av andra med en mer normativ bild av kärlek och  passion.

För många har problem med att relatera till öppna relationsformer. Ofta uppstår märkliga situationer i nya kontakter.

Vet din partner att du är här?

En man som lever i en öppen relationsform är på krogen, pratar med en kvinna och tycke uppstår. Han berättar om sitt sätt att leva och kvinnan blir lite konfunderad men vill ändå träffas.

Hon bjuder hem mannen till sig och efter en stund kommer frågan ”Vet din partner att du är här”? Varpå han säger: ”Självklart vet hon det!” Och helt plötsligt backar kvinnan.

Makt & passion

För det HON vill, önskar, är att vara den hemliga, spännande älskarinnan. Som hemlig, spännande älskarinna är du en maktfaktor – du kan väcka och vara  passionen.  Vara den där guldkanten i tillvaron, utan vardag och förpliktelser.

Att vara hemlig innebär att du har möjlighet att  jobba bakom kulisserna. Slå in kilar. Och när lurendrejeriet, lögnerna uppdagas kan det alltid förklaras av PASSIONEN, den äkta, riktiga KÄRLEKEN som bara slog rot och inte gick att komma undan. (Hur man nu kan sätta passion och äkta kärlek i samma mening? –   men det är en annan diskussion).

Känslokaos?

Hur många gånger har du inte hört passionens argument: ”Vi kunde inte styra oss – det var så starkt”, ”Vi kunde inte vara ifrån varandra”.

Reellt eller efterkonstruktion? - frågar jag mig varje gång jag hör förklaringsmodellen.

Så min fråga är: Är verkligen passionen ett totalt känslokaos där vi inte ens klarar av att ta hänsyn till dem som står oss nära?

Eller är den en konstruktion, ett nöjesfält för lögner, svek som ger ett enormt utrymme för att göra vad man vill utan att ta hänsyn? Skapar vi passionen för att slippa ta hänsyn?

För i passion får vi vara brutala. Vi ursäktas i passionens känslosvall. Vi behöver i passionen inte ta hänsyn till familj, partners, världen. I alla fall i betydligt mindre grad.

För i krig och kärlek är allt tillåtet.
Eller?